NyIngs workshop  30-31 mars år 2000 på Sundbyholms slott.

NyIng-projektet har alltsedan starten 1996 sysselsatt sig med frågan "Vad
är en ingenjör?". Svaret på frågan har en uppenbar betydelse för hur
ingenjörsutbildningen bör förnyas; det som ju var NyIngs uppdrag. Med tiden
blev det tydligt att vi bör skilja mellan högskoleingenjör och
civilingenjör. Det är en allmän uppfattning inom NyIng att vi i Sverige bör
bibehålla båda typerna av ingenjörer, var och en med sitt speciella särdrag.

För att klargöra karaktären, nu och i framtiden, för de båda kategorierna
av ingenjörer och för de båda utbildningarna har NyIng arrangerat en serie
möten med företrädare och andra intresserade av utbildningarna.
Föreliggande minnesanteckningar, som på NyIngs uppdrag har skrivits av
Bulle Davidsson, Redakta, är ett referat av det första av dessa möten. Det
ställer frågan "Vad är en civilingenjör?" till de tekniska högskolornas
rektormöte och till andra inbjudna (se bifogade deltagarlista).
 

EN TRÅKIG TEKNIKFIXERAD TYP
ELLER  NYFIKEN OCH KREATIV?

Ja, vad är en civilingenjör?  I NyIngs antologi "Vad är en ingenjör?" gjordes ingen skillnad mellan civil- och
högskoleingenjörer. Syftet med denna workshop var just att fokusera på civilingenjören.  Mirka Mikes-Lindbäck från
ABB hade ställt frågan till olika personer och fått följande svar:

"En gubbe som uppfinner saker" (nyfiken elvaåring)
"En tråkig typ med kugghjul i stället för hjärta" (flicka på högstadiet)
"En ´smal´ men duktig yrkesman som är bra på teknik men inte ser till humanistiska värden" (kvinnlig akademiker)
"En person som på frågan Vad blir två gånger två? tar upp sin räknesticka och svarar Ungefär fyra" (äldre
civilingenjör)

Själv ville Mirka Mikes-Lindbäck beskriva civilingenjören som
"En nyfiken, kreativ person som snabbt kan sätta sig in i olika problem, föreslå lösningar, förstå deras konsekvenser i
ett bredare perspektiv samt trivs med att arbeta tillsammans med andra"

Orden BREDD och DJUP förekom ofta under diskussionerna.  Att civilingenjören är en brett kunnig person som också
kan mycket inom sitt specialområde var de flesta eniga om. Det visade sig också under de här dagarna att många ville
ha in mer av filosofi och konst i civilingenjörsutbildningen, som ett sätt att stimulera till friare tankebanor och
djärvare grepp.

Professor Ingemar Ingemarsson, LiTH, försökte förbjuda ordet utbildning under den första dagen för att deltagarna
skulle koncentrera sig på definitionen av vad en civilingenjör är, men det lyckades inte, åtminstone inte till en början.
Dock blev de fyra grupparbetena under eftermiddagen starkt präglade av strävan att ringa in civilingenjörsbegreppet.

Syftet med NyIngs workshop var inte att definitivt fastslå vad en civilingenjör är, utan att formulera ett embryo till en definition. Det lyckades också, ansåg inbjudarna i NyIngs planeringsgrupp. I april följer en liknande workshop för begreppet högskoleingenjör. I höst arrangerar NyIng en stor konferens i Linköping, där tanken är att ge en användbar beskrivning av begreppen högskoleingenjör och civilingenjör.

-Dagens definition är kort och koncis men säger inte så mycket om hur det verkligen är, sa Ingemar Ingemarsson.
 

Jan-Erik Sundgren, Chalmers:
FORMIDABEL UTMANING

Samtliga tekniska högskolor var representerade vid denna workshop, liksom företrädare för näringslivet och CF. En av de inledande talarna var Jan-Erik Sundgren, rektor vid Chalmers. Han gjorde en tillbaka blick på teknisk utbildning och menade att det finns mycket som talar för att förändra innehållet i civilingenjörsutbildningen.

-I början av 1800-talet började vi få utbildningar i teknik, framför allt hämtade från Tyskland, SA Jan-Erik Sundgren. Under hela 1800-talet var Sverige en utpräglad jordbruksnation och den tekniska utvecklingen betydde inte så mycket.  1877 bildades KTH. Därefter fanns en vilja även vid Chalmers, som då bedrev ingenjörsutbildning, att också starta en högskola. Men det gillade man inte i Stockholm. Frågan fördes upp till rikspolitisk nivå och det blev mycket utredande. Till slut bildades CTH 1937, mycket på grund av den rädsla samhället kände för att inte ha tillräckligt med ingenjörer.

-De tekniska högskolorna startade med stark fokusering på konstruktion, på elteknik, mekanisering, metallurgi, väg- och vattenbyggnadsteknik samt senare flyg- och fordonsteknik. Ritteknik var ett betydelsefullt ämne. Mycket av den utvecklingen från 30-talet har levt kvar och gör det i viss mån än idag. Rittekniken var likadan ända fram till 70-talet, och där tror jag att det i mycket hög grad var just färdighet som gällde.

-Utvecklingen har skett gradvis, menade Jan Erik Sundgren. Så småningom kom andra inriktningar. Teknisk fysik kom  1932 på KTH och i mitten av 50-talet på CTH, som ett resultat av förändringar i omvärlden. Det dröjde sju till åtta år efter det att den första transistorn presenterats innan det gav återklang i civilingenjörsutbildningen.

Jan-Erik Sundgren pekade också den kåranda som präglat tekniska högskolorna och som som skiljer sig radikalt från den övriga universitetsvärlden. Detta, menade han, är en följd av den snäva och blockbaserade utbildningen.

-Under 70-talet kom så en rad förändringar. Den mest betydelsefulla var när I-linjen infördes i Linköping, vilket delvis kom att forma den syn på utbildningen som vi har idag. Även D-linjens tillkomst var betydelsefull. För närvarande sker en radikal förändring av civilingenjörsutbildningen i Sverige, eftersom  vi får ett stort antal specialiserade utbildningar.  Men mycket av utvecklingen har sina rötter i tradition långt tillbaka, och är inte alltid motiverat av ett genomtänkt angreppssätt.

Här, menade Jan-Erik Sundgren, ligger den stora utmaningen:
-Den är formidabel! Hur ska civilingenjörsutbildningen och civilingenjörsbegreppet se ut i framtiden? Mycket talar för att förändra innehållet i utbildningen.

I diskussionen efter Jan-Erik Sundgrens anförande kom begreppet hastighet upp.  Per Dannetun. LiTH, pekade på att eleverna ibland upplever att det de lär sig idag är passé om tre år. Det ligger i den långa utbildningens natur att ha svårigheter att följa med i de snabba svängningar som sker inom teknikområdet.

Denna fart illustrerades av Jan-Erik Sundgren, som påminde om att man i vissa delar av näringslivet inte längre talar om att utvecklingen går så fort, utan om omedelbarhet.
 

Niklas Fock, CombiTech Systems:
MYCKET ATT HÄMTA BORTOM DET FORMELLA

Näste talare kom just från en bransch där utvecklingen går mycket snabbt.  Niclas Fock, CombiTech Systems är en produkt av Y-linjen i Linköping och numera industridoktorand vid KTH. Han talade om begrepp som att öka människors erfarenhet och att utveckla omdöme.
 

-Jag har alltid tyckt att det är roligt med teknik, sa Niclas Fock.  Det var det som förde mig in på civilingenjörsutbildningen. Numera, med 10 år i yrkeslivet, är jag kund till utbildningssystemet och möter dagligen kunder som har behov av civilingenjörer.  Vad behöver då dessa för kunskap? Jag tror att det finns behov av civilingenjörer som liksom jag har varit ute i verkligheten ett tag och sedan går tillbaka till universitetsvärlden som forskare.

Civilingenjörsutbildning är ett minimikrav på medarbetarna vid CombiTech Systems. Det är ett utpräglat kunskapsföretag, vilket ställer speciella krav på hur man förhåller sig  till begreppet kunskap. Det är detta Niclas Fock forskar i; vad som finns bortom det formella.

-Det började som ett behov. I vår verksamhet bygger vi inte hierarkier. Var och en utvecklar sig själv i den riktning som företag eller kunder pekar ut. Hos oss är problemformuleringen viktigt, ja det handlar ofta mer om att formulera än om att lösa.

Efter några år såg man inom CombiTech Systems ett behov för civilingenjörerna att gå vidare. Traditionell kompetensutveckling räckte inte längre.

-Vi såg att i de problemställningar vi ställs inför, där vi jobbar med en teknik som ständigt förändras, kan man inte följa givna metoder fram till en lösning. Inom ingenjörstraditionen idag finns en väldigt stark tilltro till det formella, till förfinade metoder, till regler och modeller. Men för att kunna lösa unika problem är det inte regelverken det handlar om, utan om att öka människors erfarenhet och utveckla omdömet.

-De svåra problemen handlar mycket om uppskattning, fortsatte Niclas Fock. Kommer vi att kunna göra det här inom den här tiden och till den här kostnaden? Har vi byggt rätt system?  Vi arbetar ofta med säkerhetskritiska system. Hur bedömer man om dessa system klarar kraven? Detta handlar om den tysta kunskapen. Att kunna bygga upp en helhetsbild och få en säkerhet i bedömningarna.

Combitech Systems fick kontakt med avdelningen för yrkeskunnande och teknologi vid KTH, vilket ledde till ett forskningsprojekt som blev klart förra våren. Man har använt en metod med dialogseminarier. Deltagarna har fått förbereda sig genom att läsa litteratur som inte är yrkesanknuten, bland annat filosofisk litteratur.  Projektet har också resulterat i en bokserie på temat filosofi och ingenjörsskap.

-Det handlar om metoder att överföra kunskap, det är de behoven industrin har idag, sa Niclas Fock. Blue Tooth osv är inte så komplext och svårt att förstå, men vi måste jobba med att lyfta fokus från det formella; träna ett analogiskt tänkande, Den träningen kommer att bli avgörande för förmåga till intuition och improvisation.

Detta anförande väckte en hel del kommentarer. Bland annat att civilingenjörerna i denna beskrivning inte är "användbara" förrän efter sex-sju år i yrkeslivet. Och var ska man i så fall förvara dem under tiden? Och kan tiden förkortas?

-Ja, den kan förkortas, menade Niclas Fock, men det måste ske under ledning. Och det är inte fråga om förvaring, det handlar om att samla på sig erfarenheter.

Thomas Johannesson, LTH och Jan-Erik Sundgren, Chalmers, tog båda upp attitydpåverkan som en av de viktigaste delarna i utbildningen. Både den som samhället skapar och den de tekniska högskolorna skickar med. Thomas Johannesson erinrade också om antikens Grekland, där det fanns filosofer och tekniker och där teknik innefattade konst och hantverk, två begrepp som skildes åt först sent i historien. Nu går industrin åter och närmar sig filosofin.

Mirka Mikes-Lindbäck, ABB:
KULTURELL OCH SOCIAL TRÄNING

Mirka Mikes-Lindbäck  kunde se opartiskt på svensk utbildning, eftersom hon själv utbildat sig i Tjeckoslovakien. Hennes rundfrågning om vad en civilingenjör är bekräftade några vanliga uppfattningar (se inledningen). Hennes egen definition av civilingenjören var "en nyfiken, kreativ person som snabbt kan sätta sig in i olika problem, föreslå lösningar, förstå deras konsekvenser i ett bredare perspektiv samt trivs med att arbeta tillsammans med andra".

Det Mirka Mikes-Lindbäck vill att civilingenjörsutbildningen ska ge visade hon i fyra steg:

En bas som underlag för livslångt lärande: Man behöver inte ge den allra senaste kompetensen. Basen ska ge förmågan att lära nytt och ge en slags känsla för tekniken.
Teknisk allmänbildning: En IT-tekniker ska veta hur en bil fungerar, och civilingenjören ska under sitt arbetsliv kunna byta område.
Ordentlig specialkunskap: Man ska kunna något ordentligt, vilket inte behöver användas direkti yrkeslivet, men man ska veta vad som menas. Själv arbetade Mirka Mikes-Lindbäck under några år i ett halvledarlab, och menar att hon ännu har nytta av de detaljkunskaper hon fick där.
Förmåga att arbeta i en organisation: Man måste kunna kommunicera ut när man kommer fram till något.

Det handlar inte bara om innehållet i utbildningen, utan om sättet att lära ut, menade Mirka Mikes-Lindbäck.

Det är viktigt att utbildningen före en specialisering ger civilingenjörerna upptäckarlust och innovationslust! Det har de inte idag när de kommer till oss. De verkar trötta!

Hon föreslog också att de olika högskolorna ska profilera sig mer mot olika tekniker, något som är viktigt för rekryteringen.  Hon poängterade också den kulturella och sociala träningen och visade en bild av ett naturlyriskt kåseri, infört i personaltidningen "Vi Aseater" våren 1968.
-Sådana betraktelser tror jag inte att någon civilingenjör ger sig tid med idag! Stressen pressar oss mot pengar och resultat och sådant här kommer inte fram.

Efter detta anförande blev det en kort diskussion om hur man ska kunna få fler kvinnor att intressera sig för civilingenjörsutbildningen. Mirka Mikes-Lindbäck trodde att det aldrig kan bli 50-50, bland annat för att det fortfarande är mycket tufft för kvinnliga civilingenjörer ute i yrkeslivet. Man ska ha tid för både jobb och familj, och på jobbet ska man vara bättre än männen för att komma med.

SÅ KAN CIVILINGENJÖREN DEFINIERAS:

EN MÅNGKUNNIG SPECIALIST MED VIDA VYER

Deltagarna i NyIngs workshop gick med energi och fantasi in för att besvara frågan om vad en civilingenjör är.  De delades in i fyra grupper, var och en med representanter från utbildningarna och näringslivet. I varje grupp ingick också någon från NyIngs planeringsgrupp.

Diskussionens vågor gick höga i de fyra rummen. Man kunde tillåta sig att vara kreativ på gränsen till orealistisk, precis som det ska få vara vid en brainstorming. Efter några timmars bollande av tankar och ideer följda av en natt med god sömn, sammanfattade grupperna sina resultat. Här följer gruppernas egna presentationer samt axplock ur de diskussionerna kring dem.

Grupp 1: Ing-Britt Svensson, Chalmers, presentatör, Karin Mårdsjö, NyIng, LiU, Bo Wahlberg, KTH, Anders Hansson, LuTH, Matti Pursula, HUT, Hjalmar Fries, Flygt.

Civilingenjören förenar teori och verkställighet. Civilingenjören är en god problemlösare. Men är han/hon en tillräckligt god problemformulerare?

Följande räcker för problemlösning:
bas, spets, träning och erfarenhet, samarbetsförmåga.

För problemformulering behövs dessutom:
ansvar för helheten, omdöme, attityd, mångfald.

Så här har utbildningen kompletterats: På 60-talet ekonomi, på 70-talet språk, på 80-talet kommunikation (rapportskrivning), på 90-talet arbete i team.

Gruppen kastade också ut några frågor/påståenden för diskussion:.
-Utgår teknik från naturvetenskap?
-Matematik är fundamenta.
-Det är dags att fånga teknikens emotionella dimension.

Några axplock ur diskussionen:
-Vi måste göra klart att tekniken inte i alla delar utgår från naturvetenskap. Anledningen till att vi har små forskningsresurser för till exempel datalogi är att vi inte frigjort oss från naturvetenskapen.. Inom vissa delar av civilingenjörsutbildningen kan man klara sig utan naturvetenskap. Vi behöver matematik, men det är inte naturvetenskap. Det är språket matematik vi är ute efter. (Jan-Erik Sundgren, Chalmers.)

-Det handlar om förhållningssättet, sättet att tänka när man sysslar med naturvetenskap respektive matematik, civilingenjören bör ha båda till sitt förfogande och använda dem. (Leif Svensson, LTH.)

-Man kan bli datavetare utan naturvetenskap, men bara datavetare, inte civilingenjör i datavetenskap. (Ingvar Lindgren, Chalmers.)

-Civilingenjör är ett yrke. (Ingemar Ingemarsson. LiTH.)

-Nej, flera! (Thomas Johannesson, LTH.)

-Civilingenjören har blivit en Mädchen für alles. Jazzpianisten Jan Johansson var chalmerist, Sigvard Rubenowitz, som var rektor på socialhögskolan var det, osv. (Ingemar Ingemarsson.)

-Vi i Norge ser ju att det är människor av en speciell typ som kommer till vår utbildning. De har bra betyg och de har funderat: ska jag bli civilingenjör, läkare, advokat? Några blir civilingenjörer, med de har egenskapen att kunna bli "vad som helst" och sin breda utbildning kan de använda hur som helst. (Kjell Malvig, NTNU.)

Grupp 2: Leif Svensson, LTH, ordf, Håkan Hult, NyIng, LiU, Jan-Ove Palmberg, LiTH, Birgitta Gelin, UUTH, Göran Wikander, UmTH, Kjell Malvig, NTNU, Jan-Erik Strömberg, Scandicraft Systems AB, Roger Johansson, Chalmers.

Denna grupp började med att beskriva civilingenjören idag och den civilingenjör som är önskvärd för morgondagen:

Civilingenjören är/har/klarar:
rationell, hårt arbete, flera bollar samtidigt, problemlösare, matematisk-naturvetenskaplig bas, teknikbas.

Civilingenjören bör vara/ha/klara:
helhetssyn  (se samhälls- och miljöaspekter osv),  rationell, förstå och förklara, hårt arbete, "hands on-erfarenhet", flera bollar samtidigt, bredd och djup, problemformulerare, problemlösare, kunskapsplattform(av matematik, naturvetenskap, teknik, övriga icke-tekniska ingenjörsämnen, perspektiv), samarbete och ledarskap (förståelse för ledarskapets problematik), utvecklare av teknik och kunskap (detta skiljer civilingenjören från högskoleingenjören), förmåga att lära och tränga in i ett område, av många olika personlighetstyper.

Ur diskussionen:

-Den sista punkten är viktig. Ett av de stora problemen just nu är rekryteringen. Om vi bejakar olika personlighetstyper betyder det att det finns nya grupper av ungdomar som vi kan intressera för civilingenjörsutbildningen. (Thomas Johannesson)

-Det handlar inte så mycket om utökning av utbildningen som utan om en ändring av dess karaktär. En student upptäckte, att när han försökte förstå, så klarade han inte tentorna! Han bytte högskola. (Ingemar Ingemarsson)

Grupp 3: Per Dannetun, LiTH, Kent Hartman, NyIng, LiU, Thomas Johannesson, LTH, Jan-Otto Carlsson, UUTH, Finn Kjaersdam, AAU, Odd Lauritzen, NTNU, Niclas Fock, CombiTech Systems, Ingvar Lindgren, Chalmers.

Denna grupp försökte beskriva civilingenjören i förhållande till högskoleingenjören i termerna DJUP-BREDD och TEORI-TEKNISK FÄRDIGHET. Gruppen menade att civilingenjören har mer djup och teori medan högskoleingenjörens styrka ligger i bredden och den tekniska färdigheten.

En civilingenjör bör ha KUNSKAP: bredd, djup, matnat- och teknikvetenskap. Civilingenjören bör också ha FÄRDIGHET: att formulera och lösa problem, att applicera detta på nya områden,  att bedöma, samverka och kommunicera. Slutligen krävs  ATTITYD: ansvar, behovsorientering, öppenhet för nya idéer och nya ämnen.

Idealet är alltså en kombination av kunskap, färdighet och attityd, menade gruppen.

Diskussionen blev stundtals mycket intensiv. Någon hade svårt att acceptera att färdigheten är sämre hos civilingenjören, medan någon annan pekade på hur högskoleingenjören arbetar mer handgripligen till exempel med CAD.

-Högskoleingenjörens utbildning ska inte vara en delmängd av civilingenjörens. (Ingvar Lindgren)

-Låt oss se på det så  här: När det gäller faktakunskaperna skiljer sig utbildningarna åt, men kanske inte lika mycket när det handlar om färdighet. Förståelsen finns i större utsträckning hos civilingenjören, medan högskoleingenjören har en större förtrogenhet. Den sistnämnde är alltså mer förtrogen med tekniken men förstår kanske inte allt! För egen del fick jag under gymnasieingenjörsutbildningen förtrogenhet med mikrovågsteknik. På Chalmers fick jag sedan förståelse för det jag redan visste! (Ingemar Ingemarsson)

Grupp 4: Natasha Kavalic, CF, ordf, Ingemar Ingemarsson, NyIng, LiU, Jan-Erik Sundgren, Chalmers, Inge Söderkvist, LuTH, Mirka Mikes-Lindbäck, ABB, Palle Sörensen, DTU, Ludvig Rasmusson, journalist, krönikör i Civilingenjören.

Denna grupp ställde sig frågan om varför det behövs en definition av vad en civilingenjör är, och formulerade om den till "Vad är en civilingenjör inte?".

Svaret blev: En civilingenjör är inte enbart en specialist, en civilingenjör ska inte lösa rent ekonomiska problem etc.

Gruppen redovisade dock även en definition av vad en civilingenjör är:

En generalist, som sätter problemlösning i fokus och upplever det som roligt och lustfyllt, hanterar komplexa problem, har förståelse för tekniska problem och processer, förenar teori och praktik, använder matematik för att uttrycka sig, har ett lustfyllt förhållande till lärande, använder forskningsresultat och följer med i den tekniska utvecklingen, kan generalisera utifrån en enskild iakttagelse, är entreprenör i vid bemärkelse, har personliga kvalifikationer (social kompetens), känner samhällsansvar och vill nå resultat.

I diskussionen tillade Palle Sörensen förtrogenhet med kunskapsteori och teknikhistoria. Thomas Johannesson  menade att lusten är viktig i själva ingenjörsskapet, mena att vi också måste tänka på lusten hos dem som möter slutresultatet av ingenjörens ansträngningar. Förr i tiden var det materiella behov som tak över huvudet, nu har vi kommit in i ett skede där den verkliga drivkraften för modern elektronik är leksaker, det vill säga vi måste skapa lust hos användaren, konsumenten.

-Det är riktigt. Men livskvalitet innefattar både tak över huvudet och leksaker. (Ingvar Lindgren)

-Vi tycks i det här rummet vara ense om bilden av civilingenjören. Men bilden i media är snarare att civilingenjören är ett verktyg för utvecklingen i stället för att vara pådrivande. (Natasha Kavalic)

Därmed var diskussionen inne på omvärldens bild av civilingenjören. Journalistiken nämndes som viktig för utformningen av denna bild. Få journalister har teknisk utbildning, och väldigt få ingenjörer skriver debattartiklar i Dagens Nyheter. Kjell Malvig pekade på den populära danska TV-serien Taxa, där den mest osympatiska typen är en civilingenjör.

-Vi är så defensiva. Vi ställer oss inte upp och säger: "Vi är bäst på det här!" (Palle Sörensen)

Nytt upplägg på gymnasiet

TEKNISKT PROGRAM TILLBAKA I HÖST

De som börjar gymnasiet i höst får en nya uppläggning av sina studier. Jämfört med dagens gymnasium får det omstuvade "ny-nya"  mer tid för kärnämnen och projektarbete. Den individuella valmöjligheten ökar något på bekostnad av skolans. Detta berättade Ing-Britt Svensson, Chalmers, och tände därmed gnistan till en mycket livaktig diskussion om rekrytering till civilingenjörsutbildningarna.

En stor nyhet är att man räknar poäng i stället för timmar, och att poängen är baserade på gymnasistens förväntade arbetstid i stället för lektionstimmar. Ett exempel på detta är att kemi A förut omfattade 140 timmar, men nu värderas till 100 poäng. (Gymnasiet delas in i 50-poängsmoduler.)

En annan nyhet är att det tekniska gymnasiet återuppstår. Det kommer inte att ha nationella inriktningar, däremot har de lokala skolorna stora möjligheter till egen profilering.

Naturvetenskapliga programmet har tre inriktningar: naturvetenskaplig, matematik-datavetenskaplig och miljövetenskaplig.

Högskoleverket har tillsatt en grupp som ska se över standardbehörighetskraven efter den ny-nya gymnasieskolan. Inget har sagts om kursernas turordning, vilket varje kommun är fri att bestämma, men man kan räkna med att de första valen kommer på våren i ettan.

Deltagarna i workshopen såg en fara i att ge unga människor så stora valmöjlligheter så tidigt under sin utbildning. Ingrid Svensson pekade på att det redan visat sig att de flesta elever ser möjligheterna att välja bort hellre än att välja till. Hon tog också upp problemet med rekryteringen. Det finns nu 14000-15000 förstaårsplatser  på utbildningarna till civilingenjör och högskoleingenjör, medan det går ut 13000 elever som är behöriga att söka.

-I flera år har vi levt på 10 till 15 års gäng av vuxna studerande. Dem har vi plockat nu.

ADOPTERA  GYMNASIER

Tankar som fördes fram vid denna diskussion var bland annat att de tekniska högskolorna nu måste rekrytera elever från grupper som idag inte väljer detta. Det är elever som har svårt att tänka sig att satsa på en så lång utbildning.  Propedeutiska kurser som inledning till högskoleutbildning var ett annat förslag. Det går inte att fortsätta gnälla över att gymnasisterna kan för lite när de kommer till civilingenjörsutbildningen, i stället får man möta dem där de står och därifrån ta dem dit man vill.

-En anledning till att teknikprogrammet nu återinförs är att gymnasiet misslyckats med rekrytering till naturvetenskapliga programmet, sa Kent Hartman.  Jag skulle därför råda de tekniska högskolorna att adoptera en eller två gymnasieskolor! Då blir det lättare att påverka eleverna och ge dem lust att satsa på en civilingenjörsutbildning.

Håkan Hult menade att man måste bryta upp blocktänkandet. Samhället idag, och gymnasiet, är uppbyggt på individuella val. När systemet mognat om fem år eller så kanske gymnasisterna väljer helt annorlunda än idag. Vad vi gör idag är att vi ökar antalet utbildningar och gör det knepigt att välja i stället för att fråga "Vad är det du vill?" och låta individen göra sin egen utbildning. Det  vore bättre än att erbjuda 120 varianter som ingen begriper något av.

-Myten om att naturvetenskapliga programmet är så "jobbigt" florera redan på mellanstadiet, suckade Ing.Britt Svensson.

Danmark har haft det här systemet ett tag, berättade Palle Sörensen. I stället för att välja till väljer man från. Dessutom har vi sänkt kraven för fysik och kemi (dock ej matematik), men eleverna väljer ändå bort det. Vi borde ha krävt standarden kvar, men det har vi inte gjort.
 
 
 
 
 

NyIngs workshop 30 - 31 mars: "Vad är en civilingenjör?", deltagare:

Matti Pursula, HUT
Kjell Malvig,NTNU
Odd Lauritzen , NTNU
Palle Sørensen, DTU
Finn Kjærsdam, AAU (endast torsdag)

Bo Wahlberg, KTH

Jan-Erik Sundgren, Chalmers
Ing-Britt Svensson, Chalmers
Roger Johansson, Chalmers
Ingvar Lindgren, Chalmers

Thomas Johannesson, LTH
Leif Svensson, LTH

Mille Millnert, LiTH (endast fredag)
Jan-Ove Palmberg, LiTH
Per Dannetun, LiTH

Inge Söderkvist, LuTH
Anders Hansson, LuTH

Petter Gustafsson, UmUTH
Göran Wikander, UmUTH

Jan-Otto Carlsson, UUTH
Birgitta Gelin, UUTH

Mirka Mikes-Lindbäck, ABB
Jan-Erik Strömberg, Scandicraft Systems AB
Hjalmar Fries
Natasha Kavalic, CF
Niclas Fock, CombiTech Systems
Ludvig Rasmusson (endast torsdag)
Bulle Davidsson, LiU

NyIngs planeringsgrupp:
 Ingemar Ingemarsson
 Kent Hartman
 Håkan Hult
 Karl-Olof Olsson
 Karin Mårdsjö